Välkommen till min reseskildring från Provence!

En vår var vi till Provence. Med hjälp av digitalbilder & anteckningar skrev jag en reseskildring, för att minnas bättre. Istället för att bara ha den i datorn så började jag senare att publicera den i bloggform. Skriv gärna frågor & erfarenheter som kommentarer!

fredag 5 december 2008

7.7 Eftermiddag i Saintes-Maries-de-la-Mer



Vi åker vidare in mot Saintes-Maries-de-la-Mer och passerar fler kritvita hus i en eller två våningar. En vacker statygrupp med en tjur och en gardians, som cowboysen kallas här, drar till sig vår uppmärksamhet. Så ser vi kyrkan, som vi skall besöka och söker upp en parkeringsplats. Staden är liten, så det är inget större problem. Vi har förstått att det är som på alla andra platser. Det är sommaren och vissa festligheter som drar besökare, men annars är det en lugn idyll vid havet.
Staden ligger vid havet. Den har ett långt och vacker namn. På svenska blir det: de heliga Mariorna vid havet. Det finns många olika legender om denna stad. Enligt en legend så var det några kvinnor som sattes i en båt utanför Palestinas kust efter Jesu död. På något märkligt sätt drev de utan åror eller segel just till denna plats. I båten fanns tre kvinnor, som gett staden dess namn. De var Maria Jacobea, som var jungfru Marias syster, Maria Salome, som var apostlarna Johannes och Jakobs mor samt Maria Magdalena. Med sig på resan hade de även den egyptiska tjänstekvinnan Sara. En annan legend säger att med ombord även fanns Marta, hennes bror Lasarus, Maximim, som senare blev den första biskopen i Provence och liket av jungfru Marias moder. Maria Magdalena begav sig österut upp i bergen. Marta begav sig norrut medan de två övriga Mariorna stannade kvar i staden. Helgonkulten lever kvar i dessa trakter och helgonen firas varje år. Eftersom Sara var färgad har hon blivit zigenarnas speciella helgon och de samlas här från hela Europa varje år.

Vi stiger ur bilen och går förbi en vacker staty av en kvinna i lång kjol och som verkar ha vinden emot sig precis som vi har. Hon påminner lite om den klassiska revolutionsdamen, men jag vet inte varför de har rest statyn här. Vi går vidare mot kyrkan och passerar några turistaffärer som tycks ha öppet. Det är märkligt med den här envisa vinden. Man kommer inte underfund med varifrån den blåser. Hur vi än går runt hörnen, så är den med oss eller snarare mot oss.
Kyrkan ser på något sätt lite malplacerad ut. Staden har kanske några tusen innevånare och kyrkan är stor som en katedral. Den mörkgrå fasaden syns på långt håll och kyrkan ser oproportionerligt stor ut. Vi kommer till porten och går in. Väl inne känner vi kylan och den absoluta tystnaden. Vi är ensamma i den enorma kyrkan med de höga mörka stenväggarna och går långsamt framåt. Så kommer en staty emot, som föreställer en liten båt med två kvinnor, troligen de två Marior, som blev kvar i staden. Runtomkring dem på väggen kan vi se massor av brev. Vad det står i breven kan vi förstås inte förstå. Vi går runt och ser på tavlorna och statyerna, som de har dekorerat kyrkan med. Kanske hade vi väntat oss mer konst, men det här är en liten stad vid kusten. Det är nog bara vi som har blivit bortskämda.

Vi ser en information om att vi kan gå ner i en krypta. Där nere står en vackert klädd mörkhyad docka i kvinnogestalt. Det är Sara. Vid hennes fötter finns mängder av färska blommor, som besökare lagt. Bredvid kan vi även se ett skrin med hennes ben. Det är varmt i kryptan, eftersom det brinner en mängd ljus bredvid Sara. Vi går upp från kryptan och söker oss vidare. Var månne Mariorna finns? Vi studerar vår lilla broschyr och inser att de måste finnas i ett rum ovanför altaret. Högt uppe i väggen ser vi en liten öppning och anar oss till någonslags vinschanordning. Det är tydligen så att de helt enkelt tar ner relikerna vid de processioner som sker här några gånger per år.

En märklig kyrka med en märklig historia på en mycket vacker strand kan vi sammanfatta denna upplevelse innan vi promenerar vidare. Vi går förbi några affärer när jag ser en affär med livsmedel. Här har jag kanske min chans? Jag går in och frågar om de har salt från Egömórt, vilket de har. En rejäl påse och den får jag köpa sådär bara utan köer och utan att köpa stora kassar. Nu har jag ju en souvenir både från Stes-Maries-de-la-Mer och Aigues-Mortes på samma gång och vi kan gå tillbaka till bilen.

Inga kommentarer:


Musee Ephrussi de Rothchild